Den här historien visar att det kanske inte alltid är så lätt att komma överens i alla lägen. Det börjar ju bra - men det blir värre.
Notera att detta pågår i närmare 15 år.

Här kommer en sammanfattning om det som finns att läsa i Orusts dombok om Sigrid Heljesdotter och hennes söner Johan och Helge Hansson.

Referat av mål 6 i Orust dombok 1704-02-03.

Hustrun Sigrid Helgesdotter och sonen Johan Hansson (Bogane Myckleby) uppviste uti rätten ett köpebrev som de gjort med samtliga odelsägare till 3/4 skattehemmanet Hermanö med dess tillägor och strandsittare för 500 Dr Smt med begäran att detta köpecontract må uti tingsprotokollet bliva intecknat som härmed och skedde. Därvid uppbjöd hustru Sigrid Helgesdotter och hennes son Johan Hansson 3/4 skattehemman Hermanö 1:a gången.

Kort referat av mål 6 i Orust dombok 1704-06-09.

Sigrid Helgesdotter och Johan Hansson uppbjöd för andra gången 3/4 Hermanö.

Kort referat av mål 9 i Orust dombok 1704-10-17.

Sigrid Helgesdotter och Johan Hansson uppbjöd tredje gången 3/4 Hermanö.

Referat av mål 14 i Orust dombok 1706-01-22.

Den förordning som dygdesamma hustu Sigrid Helgesdotter emellan sina tvenne söner Johannes och Helge Hanssöner gjort den 11 januari innevarande år, nämligen att efter hennes död den älsta sonen Johannes skall för sig och sina efterkommandes fasta egendom nyttja och behålla Hermanö gård och strand både det han själv med egna penningar löst och köpt såväl som det modern och hans fader sig där tillhandlat. Däremot skall den yngste sonen Helge för sin och sina efterkommande fasta egendom njuta och behålla 1/4 frälsehemman Bogane Myckleby sn.
Förbehålles modern hustrun Sigrid Helgesdotter så länge hon lever, disposition över bägge gårdarna och där av att njuta vad hon som till sitt hushåll nödigt haver och skall efter moderns död bägge sönerna emellan likvideras och den nu den andre vederläggas vad som den ena gården mera kan vara värd än den andra. Föreskrivna förordning som lag och Kungliga förordningar likmäktig är av bägge bröderna samtyckt, blir härmed av rätten konfirmerat och stadsfäst.

Referat av mål 6 i Orust dombok 1710-06-07.

Salige Hans Anderssons änka på Hermanö hustrun Sigrid Helgesdotter, besvärade sig skriftligen för rätten över sin son Johan Hansson och hans hustru, att de är henne så motsträvige och städse bemöta med såna ohövligheter som hon för rätten blives upprepa. Vilket henne Sigrid Helgesdotter brakt till den extremitet att hon härmed gör denne sin son Johan Hansson arvslös både i löst och fast, som kunglig lag och förordningar tillåter. Vilket uppå begäran uti tingsprotokollet intecknat bliver.

Referat av mål 24 i Orust dombok 1710-10-04.

Johannes Hansson på Hermanö har för rätten låtit kalla sin moder dygdesamma hustrun Sigrid Helgesdotter, med begäran att modern vill göra honom rätt uti det som honom, efter hans salige fader, tillfallit i arv, och för rätten besvära det inventarium som över hans salige faders kvarlåtenskap upprättat är. Vilket således att begära han skall blivet föranlåten, förmedelst det hans moder vill göra honom efter sig arvlös, och sådant på sista tinget låtit inprotokollera, honom alldeles oveterligen och utan någon därtill given orsak. Varför han och på det högsta däremot protesterar.
Till att svara här emot mötte modern hustrun Sigrid Helgesdotter, andragandes för rätten att hon till denna sin son Johannes Hansson arvlös görande, haft största orsak, emedan han nu på en tid visat med hans hustru emot henne så hård och olydiga, att hon intet så klaga kan som hon haft orsak. Det andra som hennes son begär att hon skall besvara, det inventarium som uppå hennes salige mans kvarlåtenskap är upprättat, frångår hon inte att fullgöra, så vida lag och kungliga förordningar henne där tillhålla.
Rätten förmente dessa parter som är en köttslig moder och son, att de på båda sidor sig väl betänka. Modern att hon inte är för sträng emot sin son, och sonen att han med sin hustru skicka sig hörig och lydiga emot modern. Ville rätten än försöka om dem emellan icke kunde träffas förlikning. Sonen med sin hustru, för rätten bad modern att hon dem förlåta, vad som de henne för detta har kunnat brutit emot, och lovar hädanefter bevisa henne all ödmjuklighet och lydnad, varpå de avtågade för betänkande.
De efterkomma åter för rätten, då modern gav tillkänna att hon för hennes son och sonhustrus avböns skull, haver sig således betänkt, att hon återkallar det hon gjort denne sin son Johannes arvlös, och vill än försöka om han och särdeles hans hustru, vill henne bättre än förut behandla. Dock där de uti sin hårdhet emot henne vidare något otillbörligen visa skulle, förbehåller hon sig att vad för detta skett är, skall dem öppet stå och där hos all frihet uti sin egendoms disposition. Häremot var sonen Johannes nöjd med det inventarium som upprättat är, uppå hans saliges faders kvarlåtenskap, och begär ingen ed av modern, allenast att han därefter får sin arvslott. Han försäkrade sin moder att hon av honom oklandrad, skall behålla i sin livstid halva gårdsbruket i Hermanö gård, fast honom något mera därtill fallit i arv.
Denna föreskrivna förlikning blev av tingsrätten konfirmerad och stadsfäst.

Referat av mål 19 i Orust dombok 1711-06-06.

Johan Hansson på Hermanö, sedan han lagligt låtit stämma sin broder Helge Hansson, besvärade sig nu för rätten över honom Helge Hansson. Johan hade letat efter ett gåsägg som hans gås hade lagt, och hans lilla dotter sa till honom att moderns piga Johanna hade tagit ägget. Han hade då gått till henne och sagt att han inte ville veta av något sådant. När Johan Hansson därefter gick hem till sin stuga, skall Helges hustru och pigan Elin ha kommit efter honom in i stugan, och sagt att han skall vara en tjuv till dess han består att de tagit ägget. Då hade han svarat, jag har misst ägget, därför frågar jag efter det. Jag vet inte vem som tagit det, och jag skyller inte någon för att vara tjuv, men jag saknar gåsägget. Då skall pigan Elin gått fram och slagit i bordet, liksom Helges hustru som slog i bordet framför hans näsa. Pigan Elin skall två gånger ha stött till honom, då han bad dem att gå därifrån för att han skulle få frid i sin stuga. När pigan hade stött till honom en tredje gång, medgav han att han slagit ner henne i golvet. Då hade hon stigit upp och slagit Johannes baklänges i golvet. I detsamma hade brodern Helge, skrikande kommit in och med två slag, slagit sin bror Johannes på näsan och munnen, så att blodet började rinna. Johan hade då begärt husfrid, och bett dem att skona hans liv för sina små barns skull. De hade också rivit ner hans mjölkbytter och en saltask, så att mjölken och saltet for fram efter golvet.
Johan begärde att rätten skulle straffa dem enligt lagen för denna hemgång och döma honom att få ersättning för skäliga rättegångsomkostader. Helge Hanssons fullmäktige Rådmanen Välbemälte Samuel Reuterberg, begärde att Johannes må med vittnen bevisa sitt käromål, eller och själv efter lag och förordningar, för ohemult tillmäle plikta. Johannes Hansson beropade sig på sin pigas Kerstin skriftliga attest vittnesmål, samt sina åkommor han fått, som kronans Befallningsman och nämdemannen Jacob i Hästekälla skall ha sett. Skulle detta inte räcka erbjöd han att svära ed på saken. Häremot exciperade fullmäktigen, att ett tjänstefolk inte bör vittna, samt att det strider mot lagen att begära ed när inga vittnen eller bevis finns. Nämdemannen Jacob utlät sig för rätten, och emedan parterna vore inne, att när han stämde pigan Elin Persdotter, skall hon ha tillstått att Johannes fått hugg och slag när de varit samman. Fullmäktigen exciperade emot nämdemannenens vittnesmål, eftersom han stämt, och nu sitter i rätten, och begärde däröver rättens resolution förrän han till något vittnesmål tillåtes. Däruti utlät sig tingsrätten som följer:
" Att ehuruväl Nämdemannen Jacob Olsson med en annan bofast man, stämt denna saken, och han suttit i rätten, medan en del av rannsakningen gjordes uti parternas närvaro, så kunde han för den sakens skull inte hindras, att utsäga vad han vid stämningens förkunnande passerat är. Fast han sin domared gjort och alltid passerat för en trofast och redelig man, skall han ändå först avlägga vittnesed, och sedan sin relation giva, om vad som förlupit och blev svarat, när han för dem förkunnade stämningen".
(Någon dom i detta mål gavs inte, men en förlikning skedde i efterföljande mål)

Referat av mål 20 i Orust dombok 1711-06-06.

Hustrun Sigrid Helgesdotter på Hermanö, ingav uti rätten ett testamente daterad den 24 oktober anno 1710, varefter hon anseende till sin yngste sons Helge Hanssons skicklighet och lydnad, giver och testamenterar honom all sin egendom. Vad namn egendomen hava kan, av avlinge och lösören, för sig och sina arvingar, att njuta och behålla opåtalad av dess äldre son Johan Hansson. Detta allenast undantagandes att äldsta sonen Johan Hansson eller hans arvingar, efter moderns död, skall bekomma en oxe på 10 Dr Smt och en ko för 6 Dr, samt eftergivas intresse för de penningar modern vore givna för honom för Hermanö gård. Vilket testamente såsom med lagar och kungliga förordningar av tingsrätten confirmerat och stadsfäst bliver.

Referat av mål 21 i Orust dombok 1711-06-06.

Det haver väl hustru Sigrid Helgesdotter på Hermanö vid detta tinget, uppgivet ett testamente till sin son Helge Hansson, att njuta största delen av hennes egendom i avlinge och lösören. Men igenom rättens och goda mäns interpossition, återkallade hustru Sigrid Helgesdotter, samma sitt testamente och därigenom av moderlig kärlighet emot sina barn, bringa dem till en inbördes broderlig vänskap och gott förtroende. Blev således med moderns och bägge brödernas godvilliga samtycke dem emellan förordnat och belevat som följer:

1.no: Lovar nu modern hustru Sigrid Helgesdotter på Hermanö, att hädanefter hålla båda sina söner, Johan och Helge lika kära, och de där emot att med all skyldig sonlig lydnad och hörsamhet, alltid bemöta sin mor.

2.no: När sönerna sig således emot sin moder skicka lovar, försäkrar och modern dem, att de efter henne skola njuta en lika del och rätt uti allt löst och fast som hon lämnar efter sig.

3.to: Fast Johan Hansson på Hermanö igenom köp och där uppå erhållna fastebrev, tillkommer större delen uti 3/4 skattehemmanet Hermanö än både modern och brodern Helge tillhopa äger, så har han ändå till att böja för omrörde sin moders gjorde testamente till sin yngste son Helge Hansson. Då de som äro två köttsliga bröder, så mycket förtroligare kärlek till varandra hava kunna tillåtit sin broder, att få betala honom med, i penningar vad som mer äger och igenom arv tillkommer kan uti 3/4 skattehemmanet Hermanö, så att vardera där uti skola äga och hava lika del och rätt.

4.to: All oenighet och missförstånd, så emellan modern och Johannes som emellan bägge bröderna, bliver av dem på alla sidor förglömt, och till intetgjort, så att ingen av dem där på mera skall tänka eller tala. Utan de hädanefter leva med varandra uti andräktighet och kärlighet.

5.to: Sist att allt detta mellan föreskrivan moder och bägge bröderna, Johan och Helge Hanssöner, oryggligen skall hållas och efterlevas. Begär de att tingsrätten, dem bägge bröderna emellan, skall sätta och förordna ett sådant vite, som dem för lag och rätt bör vara. Nämligen, att vilken av dessa bröder som efter denna dag skulle emot föreskrivna förlikning eller eljest någon orätt eller övervåld den andra göra, då skall den som brottslig finnes vara, förpliktas att låta den obrottslige, lösa ifrån honom med penningar, hans halva del i Hermanö. Den brottslige skall flytta därifrån till Bogane och lösa in denna gård istället för Hermanö. Och som de bo på en enskiljd, gård där de inte alltid finns vittnen när något orätt kan ha förlupit, så tillåts de bägge att vid en sådan händelse, godkänna att deras tjänstefolk är habile vitnen, eller och i defect där av, den anklagade att svära sig fri med sin ed.

Referat av mål 26 i Orust dombok 1712-10-07.

Hustrun Sigrid Helgesdotter, som låtit för rätten stämma sin son Johannes Hansson på Hermanö, för det han skall med våld tagit ifrån hennes laglänning dess bruk, samt för det han och hans hustru skola bemött henne Sigrid, med oanständigt tal och beskyllningar. Hon har för sig gjort fullmäktig Rådman Samuel Reuterberg. Svarande Johannes Hansson begärde att fullmäktigen må avlägga huramentum columnia a malitta. Var emot fullmäktigen det samma fordrade av svaranden. Vilket de och fullgjorde. Här näst begärde kärandens fullmäktige, att vittnen som instämts skulle höras. Framkom där till drängen Anders Simonsson och pigan Elin Persdotter, emot vilka som intet lagligt jäv var. Så avlade de bägge sina vittneseder och därefter gjorde Anders Simonsson följande berättelse.
När Sigrid Helgesdotter levererat honom Anders Simonsson, sitt gårdsbruk på Herm, att för henne bruka, tog Johannes med våld tvåparterna på Herm, där han allenast borde ha halvparten och sa att att han tog sitt. Johan hade också sagt att om han skulle lyda sin moder skulle han ligga i askan. Pigan Elin Persdotter vittnade detsamma. Svaranden exiperade här emot, att han inte tagit bruket från sin mor med våld, utan när hennes landbo inte förmådde driva hela hennes andel, så har han tagit en del till sig. Han ville med plaisier göra rätt mot sin moder.Johannes nekade också till att ha angripit sin moder med okvädningsord, utan menade att hon var förledd till denna oenighet av onda människor. Han begärde att rätten ville hjälpa till, så att föräldrarna och barnen skulle få leva i sämja och kärlek. Häremot bevisade fullmäktigen med hjälp av Nämdemannen Jacob i Hästekälla, att när han var hos Johannes och först efter Häradshövdingen och sedan Befallningsmannens order, förmanade honom att han inte skulle befatta sig med moderns bruk emot hennes vilja, utan låta hennes dräng och piga bruka det obehindrat, hade Johan svarat att han skulle tagit och behållt det om det så hängde i luften. Till detta kunde Johannes inte neka, utan förmenar sig haft rätt därtill eftersom modern inte själv ville bruka den, utan satt en lejlänning därpå.
Resolution:
Alldenstund Johannes Hansson varit förlikt med sin moder, att de icke allenast i moderns livstid vardera skulle bruka halvparten på Herm, utan även efter moderns död, bägge bröderna skulle få bruka halvparten, såsom klart utvisas av förlikningen som confirmerades vid detta tinget den 7 Juni 1711. Med ett sådant förelagt vite, att där någon emot föreskrivna förlikning eller eljest någon oförrätt gör emot den andre, skall den brottslige vara förpliktigat att lösa ut den obrottslige med pengar från hans del i Hermanö samt att flytta därifrån till Bogane. Johannes Hansson är nu av rätten överbevisad, att ha gått emot både moderns vilja och Häradshövdingens och Befallningsmannens förbud, att befatta sig med moderns halva del.
Han hade tagit till sig en tredjedel av moderns bruk och dessutom behållit den trots förbudet. Han hade därvid brutit inte bara mot förlikningen, utan och emot det förbud som modern begärt. Tingsrätten dömde för den skull, att Johannes skulle ge Helge Hansson det vite som uppsats på tinget den 7 Juni 1711. Han skulle därvid ta emot pengar av Helge för sin andel av Hermanö, mot att han fick lösa in gården Bogane i Myckleby från Helge. Därtill dömdes Johannes till böter på 10 Dr Smt för att han trotsat moderns förbud att bruka hennes del samt att ge 10 Dr Smt till modern i rättegångsomkostnader.
Fullmäktigen påstod ochså att då Johannes således brutit mot det förelade vitet, att han skall stå öppen för att svara på vad han kan ha brutit mot sin mor innan den förre förlikningen gjordes. Men som sådant, den sista förlikningen, alldeles eftergivandes och vid det sista vitets upprättande, intet förbehålles att den förre tvistigheten skulle stå öppen för den brottslige. Så kunde inte tingsrätten samtycka därtill. Det skall och Johannes giva ifrån sig, det korn som han aflat emot förbud, och sig tillägnat på dess moders del. Nämligen en sjättedel av sitt bruk både i korn och i hö. Kornet skall de tröska tillsammans och Johannes skall också ge ifrån sig 11 sommarlass hö.

Referat av mål 47 i Orust dombok 1714-06-01.

Hustrun Kerstin Hansdotter i Göteborg stämde hustrun Sigrid Helgesdotter i Bogane Myckleby sn samt hennes söner Helge Hansson i Bogane och Johannes Hansson på Hermanö, för en fordran som hon hade i arvet efter hennes far, salige Hans Andersson i Bogane. Till sin fullmäktige hade Kerstin utsett hustrun Elin Andersdotter som ingav kärandens skriftliga inlaga. Hon beklagade sig däruti att hennes styvmor och halvbröder inte ville göra rätt mot henne, så hon fick ut sin rättmätiga del i fädernearvet. Hon begärde också rättens utslag, så att arvet delas på rätt sätt.
Svärmodern exciperade emot detta, att Kerstin redan fått ut sitt arv och att hon bett brodern Johannes att på hennes vägnar kvittera arvet. Mot detta protesterade den fullmäktige, att Kerstin inte hade gjort någon kvittens på arvet och om det finns någon sådan kvittens, så hade det inte gått till på rätt sätt. Johannes Hansson erbjöd sig då att med ed bekräfta att han var ombedd av sin då närvarande halvsyster att kvittera hennes del av faderns kvarlåtenskap efter den första inventeringen. Vid detta tillfälle hade också en sluträkning gjorts varuti hon också fick ett litet slaktnöt, en tröja och en karolin.
Käranden nekade på det bestämdaste till att någon sådan uppgörelse hade slutits och eftersom det inte fanns några vittnen till det skedda bestämde rätten som följer.
Eftersom käranden varit vid sterbhuset, tillsammans med sin måg Björn Nilsson i Krabberöd, och gjort en muntlig överenskommelse av arvet, men inte någon slutgiltig räkning, måste hon få del i den mellanskillnad som blev mellan den muntliga överenskommelsen och sluträkningen. Rätten fann att den första inventeringen gav 439 Dr 12 öre medan sluträkningen fyra år senare gav 881 Dr 21 öre. Kerstins del i mellanskillnaden blev därmed 58 Dr 31 öre. Tingsrätten gav Sigrid och hennes söner en månad på sig att betala dessa 58 Dr 31 öre samt 10 Dr i rättegångskostnader till Kerstin Hansdotter.

Referat av mål 26 i Orust dombok 1716-10-09.

Nämdemannen Jacob Olsson i Hästekälla stämde Helge Hansson i Bogane Myckleby sn för en obligation på 60 Dr som Helges mor Sigrid Helgesdotter utgett till Jacob den 26/11 1712. Skulden hade nu vuxit till 72 Dr 11 öre inkusive räntan. Jacob var inte nöjd med den gamla panten i Hermanö utan ville nu att Helge skulle pantsätta en del av Bogane. Rätten bestämde att Helge skulle betala skulden före nästkommande Martinitid och att pantsätta en del av jorden i Bogane samt att betala rättegångskostnader på två Dr Smt.

Referat av mål 21 i Orust dombok 1717-11-19.

Johannes Hansson på Hermanö stämde sin moder Sigrid Helgesdotter och sin broder Helge Hansson i Bogane Myckleby sn för att de bortpantat deras jord i Hermanö som Johan vill inlösa, då han anser sig vara närmast i börd. Helge svarade på sin moders vägnar att hon varken ärvt eller bördköpt jorden, varför hon anser att hon kan göra vad hon vill med jorden.
Vad gällde Helges, till Anders Olsson den 18/5 1717 bortpantade jord, ansåg Helge att eftersom Anders betalt hela beloppet och skött denna jord bra så kunde han inte ta tillbaka jorden. Helge ansåg också att Johan inte skötte sin jord, då han inte kunde vara hemma på grund av sitt skeppsbyggeri.
Resolution:
Tingsrätten kan så mycket mindre anstränga hustrun Sigrid Helgesdotter, att förpanta sin jord i Hermanö, till sin son Johannes, som densamma är hennes rätta avlingejord, var över 9 kapitlet i jordabalken liksom testamentförordningen. av år 1686, lämnar henne nu oförryckt disposition. Och som Anders Olsson är av Helge för sin fordran betalt, så är och denna tvisten Johan och honom emellan ändad.

Referat av mål 33 i Orust dombok 1717-11-19.

Sigrid Helgesdotter i Bogane Myckleby sn berättade för rätten att hon, på grund av sina vidlyftiga processer och rättegångar och för att klara sin nödtorft i dessa besvärliga krigstider, tagit ett lån på 120 Dr av sin son Helge Hansson. Som betalning för detta lån fick Sigrid intecknat i tingsprotokollet att Helge Hansson med sin hustru och barn skall erhålla hennes jord i Hermanö som sin välfångna egendom. Enligt förlikningen mellan hennes söner Johannes och Helge den 7/6 1711 skall Johannes tillåta brodern att betala mellanskillnaden så att båda bröderna skall äga lika mycket i Hermanö.---

Referat av mål 30 i Orust dombok 1719-03-02.

Under Komministern i Morlanda Herr Johan Henrik Nöring och Klockaren Simon Mårtenssons bevittnande, intygades att hustrun Sigrid Helgesdotter på Hermanö den 20 februari 1719, på sitt yttersta uti sin sjukdom och då hon fått Herrans heliga nattvard, testamenterade hon på följande sätt: Nämligen att som hennes son Helge Hansson i Bogane Myckleby sn, hos vilken hon varit uti 7 års tid, hade behandlat henne på ett otillbörigt sätt. Helge hade inte gett henne den skötsel med mat dricka och annat som var överenskomet, utan istället tvingat henne att arbeta. Sigrid beklagade sig synnerligt över Helges hustru för att hon överfallit henne med skällsord och kallat henne för en gammal täva och andra skamligheter. Dessutom hade hon vid ett tillfälle slagit Sigrid baklänges i golvet, så att hon hade blivit så upprörd att hon inte kunde behålla sitt vatten, vilket besvär hade continuerat.
Därigenom testamenterade hon till sin andra son Johan Hansson på Hermanö sin avlingejord på Hermanö, värderat till 106 Dr 6 öre Smt. Likaså skulle Johan få allt lösöre, silver, kläder, guld, koppar, tenn och allt av hennes övriga gods. Utav silversakerna medgav hon att hon pantat en silverkanna och ett silverbälte till ett värde av 52 Dr till Sven Olsson i Öberg Myckleby sn. Dessa saker medgav hon att Johan skulle få lösa ut. Förbemälte testamente blev så uppå begäran uti lagmansrättens protokoll antecknat så till vida som lag förmenar gillat och stadsfäst.

Min kommentar: Nå - har du räknat ut vem som ärvde vad - av vem ?